Advokat Johan Drombergs föredrag från symposiet 2003-10-10
Några rader om stämning så här inför jul...
De flesta skaderegleringar efter trafikolycka slutar med att försäkringstagaren erhåller med svenska mått mätt rätt ersättning eller, i alla fall, en någorlunda rimlig ersättning.
I ett mindre antal fall nekas försäkringstagaren helt försäkringsersättning - oftast då bolaget inte vill medge samband mellan olyckan och försäkringstagarens besvär; det förekommer också att man är oense om inkomstförlustersättning, vilket särskilt för yngre personer kan handla om stora belopp. Ibland är bolagets uppfattning rimlig medan i andra fall kan den vara helt ogrundad. Frågan är då vad man kan/ska göra i sistnämnda fall?
Försäkringsbolagen brukar föreslå prövning av skadan i "Trafikskadenämnden"; en nämnd som i sin helhet finansieras av försäkringsbolagens branschorgan Försäkringsförbundet. "Trafikskadenämnden" anser dock alltid att bolaget har rätt när de avvisat i sambandsfrågor. I de fall försäkringsbolaget avvisat ersättning på grund av att man inte anser att samband föreligger brukar jag därför avråda från prövning i "Trafikskadenämnden", eftersom utgången alltså är given. Dessutom ger man "Trafikskadenämnden" ökat existensberättigande om man begär prövning där och ett yttrande från "Trafikskadenämnden" åberopas alltid av försäkringsbolagen vid en eventuell domstolsprövning senare, till stöd för att bolagets uppfattning minsann bekräftats av TSN.
Om försäkringsbolaget och försäkringstagarens oenighet gäller storleken på inkomstförlustersättning är statistiken någon ljusare, dvs. det förekommer att "Trafikskadenämnden" uttalar sig till försäkringstagarens fördel/mot bolaget. Det vanligaste är dock att man även här håller med uppdragsgivaren, dvs. försäkringsbolaget.
När ska man då stämma försäkringsbolaget?
Fram till och med november 1997 fanns möjlighet att erhålla "allmän rätthjälp" från staten i domstolsprocesser mot försäkringsbolag. Staten betalade då större delen av de egna rättegångskostnaderna, medan rättsskyddsmomentet i bilförsäkringen användes att betala försäkringsbolagets rättegångskostnad om man förlorade.
Den politiska majoriteten i riksdagen (s + v + mp, dvs. samma majoritet som styr idag) tyckte dock att den allmänna rättshjälpen som då funnits i 30 år inte behövdes längre, varför man tog bort den för exempelvis försäkringstvister. Besparingen blev ca 1/2 miljard, i en statsbudget på ca 1 000 miljarder.
I stället vältrade man över ansvaret på försäkringsbranschen/försäkringstagarna och bestämde att rättsskyddsförsäkringen skulle betala kostnaderna vid en rättegång - både de egna och, om man förlorade, även bolagets. Problemet var dock, och är fortfarande, att högsta ersättningsbeloppen från rättsskyddet 1997 var 75 000 kronor hos Trygg Hansa, If/Skandia samt Länsförsäkringar. Folksam hade och har 100 000 kronor som tak. Så länge man vinner domstolsprövningen är det inga större ekonomiska problem; det blir dock värre om man förlorar, eftersom rättegångskostnaderna för försäkringstagaren och bolaget ofta landar på betydligt högre belopp, kanske flera 100 000 kronor - en kostnad man då får stå för själv och som de flesta inte kan hosta upp utan vidare; särskilt inte om man till följd av olyckan är sjukskriven/förtidspensionerad.
Några av bolagen har nu i år höjt rättsskyddet: Trygg Hansa till 118 000 kronor och if till 200 000 kronor; bättre än tidigare, men inte tillräckligt. Länsförsäkringar ligger kvar på 75 000 kronor, vilket man gjort sedan mitten av 80-talet. Då låg advokatens timtaxa på 350 kronor, idag på drygt 1 200 och under samma tid har försäkringspremierna höjts med flera 100 %...
När ska man då stämma bolaget? Går givetvis inte att svara enkelt på, men min uppfattning är: att oenigheten ska röra stora belopp, att man har så pass "på fötterna" att chansen att vinna/uppnå en förlikning med bolaget är god samt att man klarar av att förlora, utan att ställas på bar backe.
Advokat Johan Dromberg, Stockholm