Kort sammandrag av föreläsning 10 okt-03, Uppsala ang. Whiplashsymposium
Att leva med smärta
Presentation – vem är jag…
Smärta kan vara så mycket olika saker.. – jag har en kompis, Joy Rahman, som vet mycket om smärta – att vara frihetsberövad, oskyldigt dömd, utlämnad, förnedrad, avsaknad av familj o vänner under drygt 8 år. Hur upprättar man en sådan person och hans nätverk? Vad betyder försoning, förlåtelse? Kan samhället, staten, regeringen göra misstag – och i så fall, hur och vad görs för att gottgöra, upprätta..?
Vem kan veta något om att leva med smärta? Läkaren, terapeuten, advokaten, försäkrings-läkaren, familjen…? Patienten i centrum – du är experten - alla andra runt dig är resurser, komponenter för att du ska kunna få stöd, hjälp, behandling, rättvisa, upprättelse.
Den som inte lever med smärta har svårt att sätta sig in i situationen – därför är dialog viktigt – ett förhållningssätt ”allt vad du vill att människor ska göra för dig, ska du också göra för dem” – nästa gång kan det vara du som är i beroendeställning.
Att leva med smärta – då har jag behov, inte orealistiska behov, men djupt grundläggande, mänskliga. Att bli sedd – inte bara tittad på, iakttagen, noterad – sedd innebär lyssnad på, bekräftad, tagen på allvar – bemött med respekt, värdighet, värme. Det handlar kort sagt om att träna sig i sin sociala kompetens. Kanske är det idag för står fokusering på det medicinska stadiet och att vi kanske glömmer att smärta påverkar mig på flera plan. Den fysiska kroppens behov av smärtlindring och omvårdnad, närhet, omvårdnad, värme. Den psykiska dimensionen handlar om att få ge uttryck för oro, ångest, rädsla, sorg, besvikelse, vrede etc. Social smärta innebär ofta känslor av ensamhet, övergivenhet, annorlunda, utstötthet. Själslig, andlig, existentiell smärta kan handla om tomhetskänslor, meningslöshet, maktlöshet, orättvisa, skuld, skam, meningsfrågor, sammanhang, varför…….etc
Jag behöver sammanhang – om möjligt få hjälp att se helhetsbilder, perspektiv…
Jag behöver medmänniskor – engagerade, varma ”behandlare” som ser människan bakom diagnosen….
Jag behöver träna mig i att smärtan är en del av mig men inte inte hela mig..
Jag behöver ibland människor som är ”röst” för mig när jag själv inte orkar driva min sak…
Ska jag kunna leva vidare med livskvalité så behöver många komponenter kombineras, synsätt breddas, mänskligt patos, tidsaspekter, samverkan, kunskap, motivation – kort sagt; ”allt vad du vill att andra ska göra för dig ska du också göra för dem”. För en del av oss innebär det bl.a. att få hjälp med hopp i hopplösheten.
Ronald Henriksson, enhetschef/diakon.
Svenska kyrkan /Diakonicentrum
Storgatan 27, 703 63 Örebro.
Tel. 019 – 670 15 51 / 0730 – 77 15 51