Det händer inte mycket här i medlemssektionen. Det kommer ingen "Feedback" utifrån och i mitt huvud är det tomt. Man bara sitter och gruvar sig för vädret och för hur man ska kunna klara månadsskiftets räkningar. Tänkte råna banken men det enda man har att hota med är en gammal rostig morakniv, med avbruten spets och den skrämmer nog inte någon.

Symposiet i Uppsala ska bli av, trots en massa motigheter

men vi ska övervinna dom.

Det som är mer skrämmande är Försäkringskassans nya giv, att underkänna läkarintyg, statsmakterna borde väl fråga sig varför folk blir sjuka och försöka göra något åt orsakerna men det är väl för besvärligt för dom. Vår Statsminister behövde minsann inte sjukskriva sig när han opererade höften så varför ska någon annan behöva sjukskriva sig. Konstigt att han fick ut lön, trots att han inte var på "jobbet", alla andra får ju avdrag om man är borta....

Om du som skadad inte får den hjälp av sjukvården som du tycker du borde få så kolla om det finns en s.k. smärtenhet, smärtklinik eller liknande, vad man kallar det skiftar från landsting till landsting. Det brukar finnas vid de större sjukhusen. Försök att få remiss till en sån avdelning, många av dom kan göra mirakel med patienterna. Där har man oftast samlat det "bästa" av personalen från sekreterare till läkare. Det finns empati och förståelse, kunskap och fantasi. Man är inte främmande att prova lite udda behandlingar, bara för att se om det kan hjälpa. Jag själv tackar för att man tillhör Akademiska Sjukhuset i Uppsala. En bättre avdelning får man leta efter. Jag ber att få återkomma med mer, när inspirationen återkommer // Tore G.

 Hej ! Vi skriver den 2:a Maj.

Nu börjar det kännas att det är vår. Fåglarna lever om som bara den och blåsippor och vitsippor börjar visa sig. Håller på med deklarationen och blir ledsen i ansiktet när man ser vad man får i ersättning från "samhället". Man går en långsam död tillmötes, kommer förmodligen att svälta ihjäl. Man kan inte låta bli att tänka på vissa personers "pensioner" och då är dom fortfarande arbetsdugliga. Jaa, ja arbete och arbete, ett riktigt arbete klarar dom nog inte av. Men att sitta på sina breda bakdelar och styra och bestämma, det kan dom. Så blir det som det blir. Men allt det här bryr sig inte blåsippor och tussilago om, det är för futtigt för dom. Nu ska jag gå ut en sväng, prata lite med blommorna och tacka dom för att dom kommer upp i år också.

Den nya faran ute på vägarna heter "Stadsjeepar" många av dom som kör dessa maskiner tror att om man har fyrhjulsdrift, antispinn, antisladd och gud vet vad det kallas, då kan man köra precis hur jävla fort som helst, tekniken ser till att det inte sladdar. Vad förvånad den här föraren kommer att bli när tekniken inte kan upphäva de fysiska lagarna som t.ex. tyngdlag, och väggrepp. Det finns ett finare ord men jag hittar inte det just nu. Eftersom dom här fordonen är ganska så tunga så kan konsekvenserna för oss som sitter i mindre bilar bli förödande vid en eventuell kollision. Så ta det försiktigt. Jag såg några skrämmande exempel igår. Det var väldigt nära för 2 stycken att det hade slutat ute i skogen men en del har matjord i fickorna, som man säger, och mycket tack vare observanta och kvicktänkta medtrafikanter så avlöpte det hela utan olyckor. Nej nu ska jag ta och försöka gå ut i snön igen, inte för att göra snöänglar eller bygga snögubbar, jag ska få ett utbrott så att snön smälter och bilen lossnar ur drivan. Vi hörs snart igen  // Tore G.

   Ber att få passa på och be om ursäkt för den dåliga webbdesignen. Jag är väl medveten om att det inte är den "vackraste" hemsidan som ni sett men övning ger färdighet och vem vet, den kanske blir snyggare. Det viktigaste är dock att få ut det skrivna ordet till så många som möjligt och så fort som möjligt och för det syftet så duger det, åtminstone tills vidare. Återkommer med mer snart .