Vad är då en whiplash skada.

Statistik:                         70.000  olyckor varje år.

                                       10.000 skadade

                                       1.200 personer får bestående men.

                                       300 sjukpensioneras årligen.

De flesta i dagsläget vet nog vad som menas med en "whiplash skada" eller pisksnärtskada som vi säger i Sverige. Det vanligaste uppkomsten är vid påkörning bakifrån, men det är inte det enda sättet som man kan bli drabbad av en pisksnärtskada. Det är också den som kör in i något, eller att man blir påkörd från sidan. Vi har en hel del cyklister som blivit skadade och dessvärre ett antal personer som blivit misshandlade och genom det erhållit sin skada. Sen ett  antal som fallit olyckligt, från stegar eller bara från låg höjd.

 Skadan är som bekant lite "lurig", om man så får säga. Den kan finnas där, vara nästan utan symtom, tiden går och plötsligt får man besvär. Besvär som man har svårt att sätta i samband med den där olyckan som hände för något eller några år sedan. Vissa läkare hävdar att om man inte fått besvär direkt eller senast inom några dagar är man oskadad, men även om dom är läkare och "specialister" så visar erfarenheten att det inte är ovanligt att symtomen kan komma senare. En tanke man får är att en del av dessa läkare går sin uppdragsgivares ärenden, det är inte ovanligt att dessa medicinmän är sakkunnigläkare åt försäkringsbolag och försäkringskassor. Kan man ana en intressekonflikt?

För cirka 10-15 år sedan var det många (även Läkare) som hade svårt att acceptera "pisksnärtskador" som skada och många ansåg att detta var ett nytt påfund. Som ett kuriosa kan nämnas att de första anteckningarna om något liknande kommer ifrån Amerika i slutet på 1800-talet. Det var i samband med den snabbt expanderande järnvägen och det stora resandet, så började även olyckorna att hända. Läkare såg ett samband mellan orsak och verkan och man hade till ock med ett namn på denna åkomma, "railway spine" eller "concusion of the spine".

Jag förmodar att dåtidens doktor stod som ett stort frågetecken, eftersom då liksom idag, fanns det inte några synliga tecken på skada på patienten, men ändock fanns det en patient som klagade över diffusa symtom av olika karaktär. Att sedan i dagsläget, med förfinade diagnostiska metoder och framförallt duktiga patologer, har man då tagit fram och identifierat många av de skador som orsakar besvären.

Det finns positiva saker också. De flesta som skadas klarar sig utan symtom. Skadan läker ut, större chans för detta om man tar det försiktigt efter olyckan. Dessvärre finns det då ett antal varje år som inte blir besvärsfria och av dessa ett antal om kanske ända upp till 300 stycken som blir förtidspensionerade. Även om du nu skulle ha oturen att hamna i denna kategori så finns det saker att göra för att förbättra sin situation.

 Det gäller att prova sig fram bland olika behandlingar, rätt som det är så hittar man just det som man kan få lite lindring av. Det är svårt att rekommendera något, det som passar en människa kanske är helt fel för en annan, här måste man förlita sig på sitt eget omdöme. Man kan enkelt säga att det som känns bra för dig, är rätt för dig. Råkar du ut för någon behandlare som gör något med dig som gör ont, avbryt direkt, förklara att detta vill du inte vara med om. Det är en förlegad uppfattning att det ska göra ont för att det ska hjälpa.